Nästan varje dag på väg från jobbet cyklar jag förbi en ganska tråkig och till stora delar oanvänd gräsmatta. Den rätt stora gräsmattan mittemot Eklundaskolan, i hörnet mellan Eklundavägen och Hagmarksgatan, används en del för fotbollsspel på vår och sommar men skulle egentligen kunna vara ett rent paradis för alla som bor i Sörby. På samma sätt är det med rätt många grönytor i Örebro (och i andra städer). Med inte alltför mycket investeringar i exempelvis träd, bänkar, några fotbollsmål eller liknande skulle många av dessa grönytor användas mycket mer.
Och det vore en viktig förbättring för staden: grönytor bidrar (när de fungerar bra) till friskare människor (t ex rör vi oss mer när vi är ute och frisk luft är nyttigt…), de är viktiga samlingsplatser där vi möter andra människor för att spela brännboll, ha picknick eller bara sitta och njuta av solen. De gröna ytorna gör dessutom att vi håller kontakten med ”naturen”, så att vi har större förståelse för kretslopp, miljöansvar och liknande. Och ovanpå allt annat: grönytor gör staden mer attraktiv, höjer värdet på fastigheter och gör oss mer stolta över vår stad.
Vi är duktiga på det där i Örebro, så duktiga att vi två år i rad blivit utsedda till Årets friluftskommun, till stor del beroende på vårt systematiska arbete med att göra grönytor tillgängliga. 9 av 10 örebroare i tätorten har ett grönområde inom 300 meter, och samtliga i tätorten har ett naturreservat eller ett större grönområde inom 3 kilometer. Men i takt med att Örebro växer genom att vi förtätar staden och bygger bostäder och arbetsplatser i tätorten blir också grönytorna än viktigare.
Det pratade Mattias Gustavsson från Urbio (här deras intressanta blogg om hållbara städer) om på konferensen ”Förtätning av staden” som jag ägnade onsdag och torsdag åt. Han strukturerade skälen för grönytor i tre punkter: 1/ sociala funktioner, 2/ naturpedagogik, 3/ klimatanpassning. Utifrån detta argumenterade han för ”värdeskapande landskapsarkitektur för en hållbar stad och multifunktionella lösningar där människan är utgångspunkt”. Hans presentation var lika proffsig som inspirerande och ett viktigt skäl var hans bilder. Här är ett exempel på hur han menade att stadsodling, där man upplåter till exempel parkmark för odling skulle kunna bidra till alla de tre punkterna ovan:
Vi har en plan (och arbetar steg för steg) med att skapa fler odlingslotter och koloniträdgårdar i Örebro, bland annat står det inskrivet i vår Översiktsplan att vi ska öka antalet odlingslotter och koloniträdgårdar. Men vi gör det huvudsakligen i stadsdelarna, inte i stadskärnan.
Och problemet är att vi aldrig, och jag menar aldrig, kommer att ha möjlighet att avsätta tillräckligt mycket pengar för att lyfta alla dessa grönytor tillräckligt mycket. Vi ska, steg för steg, investera i att höja värdet på denna typ av grönytor (och andra rekreationsytor), men det kommer ändå aldrig att vara tillräckligt. Vi har 79 kvadratmeter parkmark till varje örebroare och det är en mycket bra siffra som vi ska vara stolta över. Men det innebär också att vi alltid kommer att ha massor av parkmark, grönytor och liknande som vi skulle vilja göra något bättre av.
Så när jag passerat grönytan vid Eklundsaskolan några kvällar har jag börjat fundera på om det finns en alternativ väg. När jag har tänkt på den har jag kallat funderingen för ”nyttjandeinvestering”. Och när jag på väg till konferenslokalen passerade reklambyrån Lowe Brindfors påkostade och nästintill överdådigt påkostade kontor i de gamla Spårvagnshallarna på Birger Jarlsgatan i Stockholm föll bitarna på plats.
Lowe Brindfors har tydligen ansett sig ha råd/nytta av att bygga en fritidsgård för vuxna i reklambranschen i sina lokaler: där finns ett DJ-bås inrymt i en hip mini-bil, gigantisk caféavdelning med fullskalig espressomaskin à la hippt kafé och allt annat som coola reklamare i Stockholm kan tänkas gilla. Den typen av anläggningar är inte aktuella på särskilt många Örebro-företag. Men vad Lowe Brindfors hoppas uppnå med sin vuxen-fritidsgård är sannolikt två saker: dels att visa sina kunder att de är extremt hippa och framgångsrika, dels att det är väldigt eftersträvansvärt att jobba på denna reklambyrå (eftersom många av de anställda sliter rätt hårt så är det ett sätt att visa ett annat mervärde med att vara anställd på byrån).
Och då tänkte jag: den typen av ”representations-rum” skulle lika gärna kunna finnas i ett parkområde (fast det är mindre attraktivt under oktober till mars…).
Och då kanske företag eller organisationer skulle vara intresserade av att investera i vissa grönytor i Örebro så att de blir trevligare, mer använda och tillför ett större värde till alla oss örebroare. Det räddar visserligen inte grönområdet vid Eklundaskolan, men kan göra att vi kan flytta investeringar från andra parkområden till denna bortglömda yta.
Det handlar inte om sponsring eller reklam – grönytor ska inte ha vare sig reklambudskap eller liknande – utan om att lyfta dessa ytor som grönytor. På ett ställe kanske det handlar om ett företag som planterar några fler träd och ställer ut parkmöbler för att deras anställda ska kunna sitta i den närliggande parken och fika. På ett annat ställe om fotbollsklubben som bekostar fotbollsmålen på en gräsyta för att de ska få en extra plan att bjuda in barnen i närliggande område till fotbollslek. På ett tredje ställe om grannarna i kvarteret som vill gå ihop för att då och då kunna ha en enklare kvartersgrillning i det gemensamma hörnet som idag mest är en tom gräsmatta.
Anledningen till att jag kallar det ”nyttjandeinvestering” är att det enkla avtalet skulle kunna handla om att kommunen och ”någon intressent” delar på antingen investeringen eller den dagliga skötseln (om man utgår från Urbio-illustrationen ovan är det pensionärer i området som sköter området och då sparar kommunen in de pengarna).
Jag vet inte hur stort intresset är, och säkerligen finns ett antal fallgropar. Men samtidigt måste vi hitta sätt att lyfta grönytorna mer, samtidigt som vi bör behålla så många grönytor som möjligt, utspridda i staden. Och samtidigt som väldigt lite talar för att vi framöver kommer att satsa mer på gator, torg, parker och liknande; vi lär även framöver vilja prioritera vården, skolan och omsorgen.